It seems I found the road to nowhere

Vandrar mellan sjukhus och gatan vi bor på.
Du har med egen mun sagt rakt ut att det kanske inte är långt
mellan livet och döden längre på din karta.
In och ut drabbas du av både hem och sjukhus.
Jag drabbas av ensamhet och oro.
Jag kraschar, du kraschar och vi kraschar.
Men någonstans där emellen finns ändå en styrka som aldrig verkar dö ut.
Ändå står jag skör med mina sista krafter och väntar alltid på en ytterligare olycka.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0